Läsa med inlevelse.

Jag följde under min auskultation en klass i årskurs 4 och följande exempel är ifrån en svenska lektion i halvklass. Läraren förklarade att eleverna ska få träna på att läsa med inlevelse och läser först själv högt ur en Alfons Åberg-bok med mycket inlevelse för att statuera ett konkret exempel. Boken handlar om att Alfons pappa lagat mat men Alfons vägrar att äta hur pappan än försöker övertala Alfons. Läraren frågar om eleverna känner igen sig i situationen och om de också har föräldrar som tjatar eller blir arga när de inte gör som föräldrarna säger. Detta förde tankarna till  pragmatismens begrepp cash-value och om betydelsen av kunskap man kan ha nytta av i vardagen samt som kan kopplas till konkreta erfarenheter. Lärandesituationen kanske inte var ett exakt exempel av det då det i sammanhanget inte var lärandemålet att kunna läsa med inlevelse som hade cash-value, men det kändes som att det verkligen fick eleverna att knyta an och relatera till situationen då samtliga varit med om något liknande, Detta ledde vidare till en intressant diskussion kring elevernas egna erfarenheter. 

Härefter bildades en ring av bänkar och stolar i mitten av klassrummet där eleverna nu skulle få läsa för varandra. När en elev har läst fick en annan elev ge konstruktiv kritik kring insatsen, om eleven svarade att det var bra kom direkt följdfrågor om vad det var som var bra ifrån läraren och eleven fick försöka komma med mer konkreta svar. Läraren fyllde på med vad hon tyckte var bra och lyckades hitta positiva punkter kring allas insatser. En elev med svenska som andraspråk och som låg något efter resterande elever i sin svenska fick nog ändå mest beröm för sina stora framsteg inom högläsning. Lärandesituationen kändes helt följa Dwecks teorier kring growth mindset.
(Carol Dweck - https://www.ted.com/talks/carol_dweck_the_power_of_believing_that_you_can_improve?nolanguage=sv%29.)

Eleverna berömdes för sina prestationer och framsteg och inte sina kunskaper, något som verkade direkt stärkande för elevernas vilja att prestera. Över lag en mycket spännande lektion som gav starkt positiva intryck. En fråga som dock dök var ifall man enbart får positiv kritik, kan det göra eleverna känsliga för negativ kritik och motgångar i framtiden?

Lärande spinning!

Jag har varit på tre mycket intressanta dagar för auskultation i en Särskoleklass i åk 6. Klassen bestod endast av sju elever med olika bakgrund och förutsättningar.

Redan första lektionen som var Samhällsvetenskap så fick jag mig en häftig upplevelse när klassen skulle byta om för att göra ett spinningpass.
Jag märker att eleverna uppskattar detta och det är en glad skara som ger sig iväg till gymmet.
Vad har då detta med Samhällsvetenskap att göra? Jo, under passet när eleverna går ner i vilotempo frågar läraren repetitiva frågor på kunskaper som man sedan tidigare gått igenom. 

Jag såg både glädje och engagemang under denna något udda samhällslektion.

Man kan läsa i ”synligt lärande” där Hattie pekar på att fysisk aktivitet hjälper för elevernas koncentration i skolan. Just att jag var i en särskoleklass där flera har just koncentrationssvårigheter så kändes det upplägget så rätt.

Hur gick det då för eleverna på frågorna? Det var blandad svårighetsgrad på frågorna där de på vissa frågor skulle svara samtidigt och ibland fick de enskilda frågor. 

Om eleven var osäker så fick de andra eleverna hjälpa till. Detta ledde i flera fall till en diskussion mellan eleverna och lärare. 

I boken ”Utvecklingspsykologi” av Philip Hwang och Björn Nilsson kan man läsa om Vygotskij och den proximala utvecklingszonen. Där man menar att när man är nära ny kunskap kan man behöva hjälp från någon med större erfarenhet. Det var även intressant att titta på urvalet av frågor då jag märkte att mer komplexa frågor gick till de elever som visade på bra färdigheter och kunskaper. Detta var ett tydligt sätt att se hur den formativa bedömningen kan fungera i verkligheten vilket boken ”utmanande undervisning i klassrummet” beskrivit.

Helt klart ett intressant upplägg som jag kommer att ta med mig i min framtida roll som lärare!

//Martin

Betingning på skolan

Inte trodde jag att det skulle vara så intressant och lärorikt att bara sitta och iaktta elever och lärare i ett klassrum i tre dagar, ack så fel jag hade och vad roligt det var!

Lundgren och Säljö skriver i Lärande skola bildning om behaviorismen och betingning. Det första eleverna gjorde när de kom in i klassrummet på morgonen var att ta sin telefon och lägga den i en skrivbordslåda längst fram i klassrummet. De satte sig lugnt och stillsamt vid sina bänkar, tog fram sin bänkbok och började läsa. Energin i rummet var otroligt lugn och stillsam. Jag fick en känsla av att eleverna kände trygghet i att de visste exakt vad de skulle göra när de kom till skolan på morgonen. Efteråt pratade jag med läraren som berättade för mig att hon jobbat stenhårt med denna morgonritual och hela tiden påmint eleverna att vara extra tysta och lugna denna stund på morgonen.

 När jag läste i litteraturen om de olika teorierna kände jag att jag fastnade för just det sociokulturella perspektivet samt pragmatismen. Behaviorismen kändes så enformig och dominant. Nu fick jag verkligen perspektiv på de olika perspektiven och det är jag glad över, jag tror att i alla de olika teorierna vi läst om finns det något bra man kan plocka med sig för att sedan använda i framtiden och detta är något jag kommer lägga i min minnesryggsäck till framtida situationer! 

/ Ida 

Världen och eleverna väntar på oss

Foto: Eleonore Juhnell

Att det vilar höga förväntningar på lärare idag är inget som har kunnat undgå oss på grundlärarprogrammet vid Karlstads universitet då vi under samtliga delkurser mött dessa påstående både i litteratur och på föreläsningar. Samtidigt som mediekanaler avger brus och belyser skolans uppdrag från olika perspektiv nästan dagligen. Även författarna D.C Phillips och Jonas F. Soltis reflekterar över lärande processer i sin bok Perspektiv på lärande. En intressant kritik som de tar upp är hur medier har belyst att det inte behövs teorier utan bara sunt förnuft. Kan vi då sluta att forska om undervisning och är det nödvändigt med utbildade lärare i skolan? Hur viktig är lärarens sociala kompetens för att möta eleven? Kommer antagningsintervjuer tillkomma för att kunna söka lärarutbildning i framtiden om tex emotionell intelligens börjar värderas högre i vårt samhälle?

Det står i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 att skolan ska ha en levande social gemenskap som ger elever trygghet och lust att lära. Att redan vid min första auskultation få vara med och bevittna det som läroplanen utrycker är en ynnest. Det var långt ifrån Piagets tänk om den passiva läraren. Istället fick jag bevittna en entusiastisk undervisning. Hur läraren med sitt tydliga och trygga ledarskap i kombination med sin värme och sociala kompetens genomförde varierande och motiverande undervisning. I klassrumsgemenskapen inkluderades alla elever och klimatet var öppet och nytänkande. I det här klassrummet gick att se en mix av flertalet lärteorier. Det mest framstående var det sociokultrurella perspektivet med mönster från Vygotskijs forskning om den närmaste proximala utvecklingszonen. Här gavs elever stöd av både mer kunnig lärare eller en kamrat och genom vägledning  gavs elever de rätta förutsättningarna för att lyckas. I det här klassrummet utvecklades sociala och kulturella förmågor och en lust att lära samtidigt som förståelsen för andra, och en fin respekt för sin omgivning, ständigt var central och närvarande.

                                 

Hur ska vi som blivande lärare rusta oss och förbereda oss för dessa förväntningar för att efter fyra års studier vara redo att möta världen ute på skolorna och till dess ha hittat vår läraridentitet? Är emotionell intelligens något som kan tränas upp eller är det medfött? Hur viktigt tycker du som blivande lärare att emotionell intelligens är? 

Lust att lära

Att pragmatismen är vanligt förekommande i de tidiga grundskoleåren menar både Philips, Soltis och Säljö i böckerna Perspektiv på lärande och Lärande Skola Bildning. Det är också något som jag själv iakttog under min auskultation i åk 1. Under de tre dagar som jag observerade elevernas lärande arbetade de med bokstaven U på svenskan och använde varierande sätt för att lära sig. Tex fick alla barn stå upp och använda hela sin kropp för att gestalta bokstaven samtidigt som de ljudade den. Eleverna fick också rita lilla u och stora U i sand som läraren hade på en bricka. I ett avsnitt av Lärarlabbet http://www.ur.se/Produkter/190095-Larlabbet-Teknikstod pratas det om digitala verktyg som assisterande hjälpmedel och det stämde bra överens med hur läraren blev behjälpt av en dokumentkamera som speglade en bild från skrivbord till storbild. Eleverna visades en vardaglig scen med vardagliga saker och fick i uppgift att hitta ord med bokstaven u i. Eleverna gavs här en möjlighet att lägga ny kunskap till redan befintlig och har assimilerat kunskapen om lärsituationen beskrivs genom den kognitiva traditionen.

                                               
Bedömningsmässigt sätt sågs klassen jag observerade som svag men lärandemiljön genomsyrades av lust, vilja, nyfikenhet och sociokulturellt samspel. Jag observerade inte mycket beröm för resultat utan såg mer uppmuntran av          ” Kraften i att tro att du kan bli bättre” som Carol Dweck pratar om i sin föreläsning :

https://www.ted.com/talks/carol_dweck_the_power_of_believing_that_you_can_improve?language=sv). Hon menar att om eleven blir berömd för sin strävan och sitt tålamod skapar det större förutsättningar för eleven att utveckla sitt lärande och få gott självförtroende. Barnen i den här klassen är lyckligt ovetande om de omfattande kunskapskrav, den resultatjämförelse och måluppfyllelse som kommer att möta dem senare i deras skolgång.

Jag frågar mig själv och er; hur kan skolan hjälpa elever att bibehålla en lust att lära om de har svårt att nå kunskapsmålen? Hur kan skolan hjälpa elever så att de inte känner sig dumma och ger upp när de ska lösa en svår uppgift när så mycket av dagens skola handlar om att prestera och redovisa resultat? Hur ska skolan lyckas inkludera alla barn i lusten att lära?  Hur ska skolan lyckas uppmuntra elever till att tänka dynamiskt och inte statiskt ? Kan ett lustfyllt lärande främjas genom medvetenhet om och avstamp i någon särskild lärteori eller pedagogisk inriktning tror ni ? Kan det finnas en mening i att lärandet inte alltid upplevs så lustfyllt så att eleverna lär sig vikten av att kämpa ?

Det gåtfulla folket