Lust att lära

Att pragmatismen är vanligt förekommande i de tidiga grundskoleåren menar både Philips, Soltis och Säljö i böckerna Perspektiv på lärande och Lärande Skola Bildning. Det är också något som jag själv iakttog under min auskultation i åk 1. Under de tre dagar som jag observerade elevernas lärande arbetade de med bokstaven U på svenskan och använde varierande sätt för att lära sig. Tex fick alla barn stå upp och använda hela sin kropp för att gestalta bokstaven samtidigt som de ljudade den. Eleverna fick också rita lilla u och stora U i sand som läraren hade på en bricka. I ett avsnitt av Lärarlabbet http://www.ur.se/Produkter/190095-Larlabbet-Teknikstod pratas det om digitala verktyg som assisterande hjälpmedel och det stämde bra överens med hur läraren blev behjälpt av en dokumentkamera som speglade en bild från skrivbord till storbild. Eleverna visades en vardaglig scen med vardagliga saker och fick i uppgift att hitta ord med bokstaven u i. Eleverna gavs här en möjlighet att lägga ny kunskap till redan befintlig och har assimilerat kunskapen om lärsituationen beskrivs genom den kognitiva traditionen.

                                               
Bedömningsmässigt sätt sågs klassen jag observerade som svag men lärandemiljön genomsyrades av lust, vilja, nyfikenhet och sociokulturellt samspel. Jag observerade inte mycket beröm för resultat utan såg mer uppmuntran av          ” Kraften i att tro att du kan bli bättre” som Carol Dweck pratar om i sin föreläsning :

https://www.ted.com/talks/carol_dweck_the_power_of_believing_that_you_can_improve?language=sv). Hon menar att om eleven blir berömd för sin strävan och sitt tålamod skapar det större förutsättningar för eleven att utveckla sitt lärande och få gott självförtroende. Barnen i den här klassen är lyckligt ovetande om de omfattande kunskapskrav, den resultatjämförelse och måluppfyllelse som kommer att möta dem senare i deras skolgång.

Jag frågar mig själv och er; hur kan skolan hjälpa elever att bibehålla en lust att lära om de har svårt att nå kunskapsmålen? Hur kan skolan hjälpa elever så att de inte känner sig dumma och ger upp när de ska lösa en svår uppgift när så mycket av dagens skola handlar om att prestera och redovisa resultat? Hur ska skolan lyckas inkludera alla barn i lusten att lära?  Hur ska skolan lyckas uppmuntra elever till att tänka dynamiskt och inte statiskt ? Kan ett lustfyllt lärande främjas genom medvetenhet om och avstamp i någon särskild lärteori eller pedagogisk inriktning tror ni ? Kan det finnas en mening i att lärandet inte alltid upplevs så lustfyllt så att eleverna lär sig vikten av att kämpa ?