De flesta barn tycker det är jätteroligt med estetiska uttryck och när olika ämnen
vävs in i varandra som min seriestrip visar. Många barn har också lätt för att
ta till sig och behålla kunskap genom en estetisk
lärprocess. I seriestrippen är det matte på schemat men en studsmatta har
hämtats från idrotten och barnen sjunger mattetal och lyssnar på mattelåtar
samtidigt som de hoppar antal siffror. Många lärare har en stor kreativitet att
bjuda på och drivs av att se sina elever
glada och entusiastiska i sitt lärande.
Men så finns det elever som Martin; som verkligen inte blir
glad av att saker inte är som de brukar. Att matte blir idrott och ute blir inne skapar
bara förvirring och oro hos honom. Martin trivs inte när rutiner ändras eller
att konfronteras i ett socialt sammanhang. Det enklaste vore att låta Martin gå
till klassrummet, ta på sig lurar och jobba i sin mattebok på egen hand. Då
skulle Martin känna sig lugn.
Gör fröken Lena fel i
seriestrippen?
Martin är duktig på att lösa vissa typer av mattetal men det
är knepigt för lärarna att förstå hur han löser dem då hans sociala svårigheter
gör det kämpigt för honom att förklara. Det finns också en risk att kunskapen
blir platt och torftig om Martin enbart räknar i sin bok och att han missar en fördjupad
förståelse för matte.
Gör fröken Lena rätt i seriestrippen? Är det viktigt att öka Martins
delaktighet och inkludering i det pedagogiska rummet? Är det viktigare att bygga upp färdigheter i en social interaktion med andra barn före det ämnesdidaktiska om alternativet för Martin
hade varit att arbeta med en specialpedagog i klassrummet?
Har du andra förslag på hur fröken Lena kunde/borde ha gjort?
Eriksson-Gustavsson, A.-L., Göransson, K., & Nilholm, C.
(2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. Lund: Studentlitteratur.
Barow, T., Östlund, D., & Rosenqvist, J. (Red.). (2012).
Bildning för alla! en pedagogisk utmaning. Kristianstad: Högskolan
Kristianstad.
Hansson Stenhammar, M.-L. (2015). En avestetiserad skol -och
lärandekultur: en studie om lärprocessers estetiska dimensioner. Högskolan för
scen och musik, Konstnärliga fakulteten, Göteborgs universitet, Göteborg.
Vilket härligt kreativt undervisningssätt läraren använde sig av! =)
SvaraRaderaKanske skulle hon förberett Martin lite mer innan lektionen, förklarat och gått igenom vad som skulle hända? Då kanske han skulle varit mer ok med det och hunnit vänja sig vid tanken samt "strukturerat" det i sitt eget huvud. Barn med denna sorts problematik tror jag har ett stort behov av att vet vad som ska hända och när för att skapa trygghet och ordning för dem. Tack för en fin seriestripp! //Kristine
Tack för kommentaren Kristine!
RaderaJag håller med dig om att fröken Lena borde ha förberett Martin. Min strip är en mix av två observerade händelser så ofta blir kanske svårigheter som Martins mest synliga i det som inte går att förbereda eller förutse ska hända. God planering och kännedom om sina elever är A och O! Trevlig helg /Mikaela
Bra att du lyfter denna aspekt av svårigheter. Individer som Martin, tror jag kan vara lätta att glömma och sedan nonchalera deras svårighet inför förändringar utan förberedelser. Jag hade provat som läraren gör i strippen i första hand, andra hand hörlurar med mattebok. Därefter en reflektion hos mig som lärare, hur kan jag förbereda eleven inför nästa lektion i interaktion med andra elever. Svårt tycker jag att ta ställning utifrån endast en situation vilket som är viktigast, ämneskunskaper eller sociala färdigheter... det beror på helheten. ;)
SvaraRaderaTack för kommentaren Sussie!
SvaraRaderaJa, en lärare som har fullt upp med många livliga elever kanske låter det bli så att Martin får gå till klassrummet och "försvinna" utanke att reflektera. Det är ju faktiskt en jättebra idé att testa och även dokumentera vad som funkar bäst. Med barn i svårigheter är det ju också extra viktigt om det finns möjlighet att ta råd och hjälp av föräldrar.
Trevlig helg!/Mikaela
Det är en otrolig viktigt fråga du lyfter då alla barn inte har samma förutsättningar för vissa undervisningsmetoder. Tror ibland att det är viktigare att få med alla så dem får känna någon slags delaktighet än att dem måste "lära" sig allt på en gång. Barn lär sig olika snabbt och jag tror man måste finna deras intresse för att dem överhuvudtaget ska vilja lära sig något. Härlig och kreativ seriestripp!
SvaraRaderaTack för din kommentar Filippa!
SvaraRaderaJa nog är det så! Jag tror det är jätteviktigt att man som lärare frågar sig själv i stort sett hela tiden vad det är man vill uppnå med olika undervisningssituationer. Ibland och med vissa elever kommer man att få ta en helt annan väg än man först tänkt sig!
Kul att få ta del av denna seriestripp. Läraren behöver vara flexibel och läsa av sina elever då de är individer speciellt vid tillfällen som detta. Eleven blir delaktig genom att få vara dj men frågan är hur mycket hen lär sig. Lär hen genom de andra? är det tillräckligt? Känner att fler frågor väcks med serien vilket är bra. Tack för det :)
SvaraRaderaTack för din kommentar Maria! Jag har funderar jättemycket på just de frågorna. Ibland kan jag tycka att delaktighet ska komma i första rummet men å andra sidan kan jag tycka att det kanske läggs en övertro på den sociala integrationen. Eleverna kanske behöver få vara ifred ibland. En sak är säker: Vi kommer inte att få några konkreta svar. Vi måste testa! Jag kommer att starta med en elevdagbok (tänker jag nu i allafall) där jag kortfattat antecknar om varje elev.
SvaraRadera